Vadå slungas in i verkligheten fort. Först så upplever man den absolut roligaste tävlingen någonsin. Klädd i blågult. På en Olympiastadion med publik. Publik! Det är man inte bortskämd med. Damlaget fick också knäppa Finskorna på näsan. Inte illa. Full fart på en rolig bankett. Sen, helt plötsligt vaknar man på ett flygplan i Stockholm. Danmark. Chicago. Oklahoma City. Och sen vaknar man i skolbänken.
Verkligheten knackar verkligen inte på försiktigt utan slungar upp dörren rakt i ansiktet på mig.
Nu är jag här. Äckligt varmt fuktigt väder. Affärer som varken har smaksatt creme fraiche eller fryst persilja och dill. Jobb. Skola. Research. Uppackning. Vardag.
Men så har jag ju min Buck. Fästmannen. Och det är ju alldeles underbart att få vara tillsammans igen efter en hel evighet.
2 kommentarer:
Gratis igen till landslagsdebuten!! Och grattis till återföreningen, det är ju tortyr att vara ifrån varandra så länge!
Tack! :) Och ja, det var fan jobbigt. Blir inga tre-manaders ifran varandra i framtiden om vi far som vi vill.
Skicka en kommentar