2.05.2009

Scarred for life...

Var och såg My Bloody Valentine igår... verkade som en rätt bra idé- i början.
När jag väl var framme vid bion insåg jag hur dålig av en idé det egentligen var.
Jag tycker ju inte alls om skräckfilmer. Blir ju bara rädd.
Och får mardrömmar.

Sen att filmen var i 3D gjorde hela upplevelsen 100 gånger värre. Det var en av de värre ideérna jag gått med på. Inte trodde jag att 3D skulle göra så himla mycket skillnad. Tänkte att det bara var buffel och båg innan jag såg filmen. Fick minnen av 3D glasögonen som brukade följa med i någon tidning så man kunde se bilderna i 3D. Var det någon gång i början av 90-talet det var coolt? Kommer inte ihåg när, men ögona kommer jag ihåg. Trodde jag skulle få ett par av dom, och var ganska så upprörd när jag behövde betala $3 extra!! Bion kostade nu $10.... nästan Sverige priser.

Jag blev glatt överraskad av glasögona, dom var spaceiga och rättså coola... och 3D upplevelsen var intensiv. Lite för intensiv. Efter 5 minuter av filmen undrade jag hur jag skulle överleva resten... Inte nog med att folk blev brutalt och detaljrikt mördade. Det såg ut som allt hände 2 meter framför mej. Vapen flög mot mej. Jag duckade hejvilt i mitt säte. Mördaren stirrade på mej ut från bioduken.. alldeles för realistiskt och immediate.

Jag är nöjd med vanliga filmer. Vill att min film ska hålla sig på filmavstånd och inte utspela sig rakt framför ansiktet på mej så det känns som om jag är precis där. Jag behöver det där säkerhetsavståndet till bioduken som gör att jag håller mej kvar i verkligheten även när jag är inragen i filmen.

Do I need to say I had nightmares?

1 kommentar:

A-K sa...

Haha, stackars Mickis! Jag kommer ihåg att jag köpte en dinosarie tidning med sånna där 3D glasögon. Dom var i papp med färgad plastfilm, ett öga var grönt, det andra rött. Spaceigt!