Terminslut

ÄNTLIGEN!

Skolan har varit över i en hel vecka. Den bästa veckan på länge. Är så ruskigt skönt att få sova in på morgnarna. Vänta på att solens mjuka strålar väcker en runt 11 på morgonen. Slött vakna till liv. Njuta av frukosten. Iväg och träna när jag känner för det, och stanna där så länge som jag orkar.
Kasta iväg tiden för en stund. Kasta sig ut ur tiden, in i tidlöshet.
Sen hem igen. Lunchdags. Mat. Massor av mat :)

Så var dagen över... däremellan några random adventures, och Wii såklart.

En hel vecka av perfekt liv... och så börjar eländet igen. suck...

Glada nyheter: Är fortfarande skol-perfekt. Alla A:n. Inte att klaga på det.

Nu ska jag göra mitt bästa på den här kursen. Women In Ancient Greece...

drömmer of gnistrande vinterland

From the Botany of Desire by Michael Pollan

"Some of our greatest happinesses arrive in such moments, during which we feel as though we've sprung free from the tyranny of time - clock time, of course, but also historical and psychological time, and sometimes even mortality."

uuusch...

Måste ha ätit något olämpligt igår... eller något som jag inte tålde.
Mitt i natten vaknade jag av att jag måste springa på toa och hulka fram allt som var i magen. Mellan 2 på natten och 7 på morgonen.
Jag låg och måde illa på mattan framför toadörren så att den var nära till hands.

Halv 8 på morgonen så hade det lugnat ner sig, och jag kunde somna. Sov en konstig sömn tills 12.30 och bestämde mej för att försöka ta mej till min andra lektion för dagen iallafall.
Utmattad tog jag mej fram och överlevde.

Väl hemma igen åt jag lite chocolat chip cookie dough glass till lunch, och sen bar det av till träningen.

Eftersom att jag var så ruskigt utmattad av att ha sovit dåligt och inte ätit trodde jag det skulle bli den värsta träningen i mannaminne, men så var det inte.. Hade en av mina bästa tekniska dagar i släggan. Förstår inte alls hur det gick till med den uppladdningen...

Var ute med grabbsen och åt nyss, så jag hoppas att det får stanna i magen nu i natt... För en till sån här natt orkar jag då rakt inte med, speciellt inte med gymnastik klockan 9 på morgonen i morgon.

Pumpkin carving och Halloween

Halloween är över.
Det enda som är kvar är ett minne av alltför högt sockerintag, rött hår, och en ganska så trött jag...

...men det var det absolut värt!

Började fint med pumpkin carvings i onsdags. Jag, Ames och Shump (Karen) drog till dormatoryt på campus för att vara med och såga lite i pumpor. De hade bara låtsaspumpor dock... fast jag har hört att dom riktiga luktar illa illa, så vi var ändå glada och nöjda. Tog en lång stund och en massa tålamod för att karva till en bild.

Den vänstra är min. Jag karvade inte på fri hand, utan jag hittade ett mönster på internet, som jag prickade på pumpan och sen karvade efter prickarna. Jag blev smått frustrerad efter then första blixten... för det tog såååån tid, fast det blev ju snyggt till slut!
Vi fick batteri-lampor att sätta i som ändrade färg. Riktigt avancerat :)


Halloween dagen var i freadgs. Oktober 31. Först så gick jag och Ames till Shumps lilla rum och gav ut godis till barn. Vi var med i vad som kallas, safe trick-or-treating for kids. De som bor i dormsen (Shump) och vill delta får en säck med godis som dom kan ge ut till barnen som kommer förbi utklädda och uppklädda. Kul att få ge bort godis. Barnen blir så glada!

Vi gav bort godis hemma hos oss också... fast vi var inte där, så vi ställde ut godis på verandan. Som tur var så var nästan allt borta när vi kom hem! Åt så himla mycket godis i Fredags. Är inte van vid att äta sötsaker, så mitt kvardupplade sockerintag gjorde mej ganska så hyper... vara skakig på socker är värre än att vara skakig på koffein....

Förutom det alltför höga sockerintaget så var Halloween en lyckad dag! Jag var utklädd till världens bästa Pippi Långstrump! Mina flätor stack rakt ut från huvudet, eller ganska så rakt... de var lite svåra att manövrera dock. Jag fastnade i lite allt möjlig, och i folksamlingar var det svårt att komma fram utan att sticka folk med flätorna.

the 3 of us, renässans damen, power lyftaren och Pippi...

Pride & Glory

Igår var det en väldigt lång dag. Jag gick upp klockan tjugo minuter i 7, på morgonen! Har inte varit uppe så tidigt på väldans länge, och när klockan blev en 4 på eftermiddagen var det någon som var väldigt trött och butter. Och dagen slutade inte förns halv 10 på kvällen. way too long.

Men jag var uppe för att ta ett body composition test. Sånt där man scannar och ser hur mycket fett, lean mass och benmärg som man har. Det var väldigt spännande och intressant! Jag satte mej till och med (frivilligt) i en bodpod, utan att få allvarlig klaustrofobi. Som tur är har den ju fönster så jag kunde se ut!

Idag berättade en av mina kompisar att en av hans tjejkompisar drömt att dom två gifte sig. Fick mig att tänka på min dröm som jag hade för några år sen. Jag drömde att jag gifte mej i en kyrka (vet dock inte med vem), och kyrkan började brinna.... tecken?

Kom nyss hem från Qdoba. Ett Mexicanskt burrito place. Typ som Chipotle.. Inte riktigt lika bra, men snudd på precis samma! I'm in heaven :)
Och inte nog med det så kommer ett par av kastargrabbsen att plocka upp oss om en halvtimme, för vi ska gå på bio och se Pride & Glory...

That's what I call a quality Friday!

kylslaget

Dags att ta fram höstkläderna som har spökat i garderoben ett bra tag nu...
Det är kallt igen!
Eller iallfall så var det kallt idag.

brrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr.

Hade huvtröja, jeans och vantar. Ändå så frös jag. Bara 12 grader och ingen sol!

Hur ska vintern överlevas?

BINGO!

B-I-N-G-O!

Vilket härligt rop! Igår kväll så var det äntligen min tur att få skrika bingo och rusa som en tok till nummer upproparen och bli utbuad :)
Oj vad jag har väntat länge!

Hängde på restaurang/krog/whatever to call it VISTA igår kväll, precis som alla andra Tisdag kvällar. Det är stället att vara på. Gratis bingo... kan det bli bättre?

Reglerna: max 2 bingobrickor per person. Man måste vara över 18 och sitta ner för att få spela. Enkla regler, 5 i rad är bingo.

Första och andra spelet gick inte alls... hade knappt ens tre i rad och jag fick inga nummer alls. Tredje spelet var det lite roligare. fick en massa nummer, och hade två stycken 3 i rad på mitt ena kort. B 14 sägs, och jag får slida den lilla röda luckan som bevis på att numret är taget. och sen helt plötsligt hör jag O seventy-five.
AHHHHH: 75! That is my number.

BINGO!!!!

Kastar mej ut från bordet och sprintar (fick beröm för min sprint teknik) till andra delen av restaurangen där alla som dricker alkohol och röker hänger (baren) och flämtar BingO! igen. Kul att få ha en anledning och ropa saker högt. När jag väl är där inne ropar Han-med-numren: "hold your card folks, we have a bingo..."
Baren buar.
Jag ler stort mot dom!
Första bingon ever för lilla mej!

Tyvärr kommer det upp en förvirrad (småfull) grabb med sin bricka och claimar bingo han med... så vi får antingen fightas om priset eller dela. För min del kändes det som att jag hade nog med tur att få vinna... så vinna sten, sax eller påse var nog ganska omöjligt... så vi bestämde oss för att dela mitt itu. $12.50. Inte fy skam det heller... täcker minsann en hel måltid :)

Adrenalinkicken var hög. Inte visste jag att det kunda vara så exhalterande att vinna på bingo! Hoppas jag vinner igen nån dag :)

Rättstavat?

Jag forstar inte riktigt varfor, men mitt namn ar oerhort svarstavat for en del manniskor.
Eller for ratt manga.

Mikaela. Man tycker att det ar ju inte sa svart. Sarskilt inte eftersom det faktiskt finns en Engelsk motsvarighet. Michaela. Jag vet inte om alla Michaelas har problem med folk som inte kan stava eller uttalla namnen, men nar det ar ett k dari sa blir de bra konfunderade. Har hort oandliga uttalningar av mitt namn, men det var ju vantat.

Men stavningen...

1. Mikaela
2. Mickaela
3. Michaela
4. Mikala
5. Macala
6. McKayla
7. Mekela
8. Makaylah
9. Makala
10. Makalah
11. Mikayla
12. McKela
13. Macaleigh
14. Mackayla
15. Mehkala
16. Mikaila

Familjen

Vi

Ja... här är vi samlade för en gångs skull. Vad mer kan sägas? Sommaren är då allt en bra tid på året. Fast vilken årstid som helst skulle ju vara bra om hela familjen fick vara samlad. Till och med den allra regnigaste och slaskigaste. Det är så jag tycker allefall.

Tillökning!

Vårat hushåll har ökat i inneboende.
Det är nu inte bara jag och Amy, utan också Fiddlesticks. Katten.

Anna (vår husägare) var här och släppte av henne in Onsdags, så nu bor hon här med oss. Ganska så mysigt med en katt faktiskt, även om hon är väldigt kattunging av sig. Det är mycket röj och stök med andra ord. Men hon är en kelig krabat.

När hon är alldeles för jobbig är hon Chopsticks (kinapinnar). För när vi kallar henne det så vet hon att hon varit jobbig för då är kinarestaurangen nästan nästa uppehåll... Inte för att hon förstår människospråk, men av våra tonlägen att döma borde hon ju iallafall fatta lite.

Fiddlesticks i egen hög katt

En söndag på akuten

Igår ringde min telefon (den gör inte det alltför ofta). Det var min rummis som var på baksidan och sa att hon hade skurit sig i handen när hon beskar våran stora buske.
Hon sa att det var en ganska dum idé att använda en liten fällkniv, men att det hade fungerat bra riktigt länge.
Jag sprang ut och tog en titt. Det var djupt ner i tummen och blod droppandes överallt. Eller mer blod forsandes överallt.
Hittade papper, och handdukar och is och la på tryck.
Kan ju tyvärr inte köra en manuellväxlad bil, så jag fick ringa efter en kastarkompis och så bar vi oss iväg mot akuten.
Väl där så fick vi komma in på en gång. Efter ett par minuter hände det läskigaste jag sett i hela mitt liv. Hon fick ett anfall. Typ ett epileptiskt anfall, fast ett o-epileptiskts sådant. Huvet for bakåt. Pupillerna supervidgade stirrandes upp i ögonhålan. Helt okontaktbar och ett nästsan omänskligt läte. Lät som hon hade ont. Jätteont.
Hon återfann sig iallafall tillbaka till verkligheten och de for in med henne. Sen var de tvungen att testa en massa för att se om det var ett riktigt anfall eller bara ett låtsas. Och hon är ju den hälsosammaste människan som finns på denna jord, så det var ju inga fel. Var nog bara en chock-reaktion på att ha förlorat så mycket blod så fort.
Efter ett par timmar så fick hon iallfall sin tumme sydd och vi kunde glatt åka hem igen.

Måste erkänna att jag lämnade rummet när sprutan till tummen åkte fram. Det klarade jag inte av. Frams till det var det inga problem, även fast det var blod. Jag tittade till och med på snittet. En stor del av tummen var lös och sladdade runt bland allt blod. Men som tur var så var det den köttigaste delen av tummen, så det kommer läka fort och bra.

En alldeles för händelserik Söndag. Hoppas på en lugnare vecka.

smälter bort...

Jag är inte gjord för sommaren härborta. Det är alldeles, alldeles för varmt för att röra på sig just nu.

40 grader. Det är iallafall 10 grader för varmt...

40 grader varmt, och jag bär väskor upp och ner för trapporna... städar det sista av lägenheten frenetiskt OCH bär alla väskorna in i huset och packar upp dom... usch.
Om det bara hade varit lite kallare så hade det nästan varit roligt... nu smälter jag bara bort. Ska bli skönt att åka hem till lite riktigt sommarväder!

Annars så är det riktigt sommarlov nu. Ingen mer skola på en hel månad!
Äntligen!

Mitt nya rum!

Så här är det nya rummet.

Min lilla piece of art till vänster, och mina gröna väggar!

Mitt eget ihopskruvade (och det var mycket skruvande) skrivbord till vänster, och lilla sovbordet till höger. Det var viss frustration och många droppar svett föll när jag brottades med mina ihopsättningar... och visst hamrade jag in skruvarna lite då och då istället för att skruva in dom.... men somd et brukar heta, våld löser allt. Och mitt hamrande fungerade perfekt. Nu är de uppe.

Och så min nya säng förstås! Fick de små rullbenen på köpet. Det var trevligt.

Ut ur planet, ner på marken...

En bild säger mer än tusen ord är väl vad man brukar säga... och i det här fallet så är det verklighet.

Här till vänster hänger jag och dinglar med bena i luften. Bokstavligt talat. Hoppade fallskärm i lördags. Tror det är så det heter på svenska... fast jag tycker nog skydiving låter klart mer intressant. Så jag håller mej till den termen i fortsättningen.

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja min historia. Men jag tror den börjar med att jag och Amy hade ruskigt tråkigt en dag

Så för ett par veckor sedan satt vi i lägenheten och försökte komma på saker vi kunde göra för att göra vardagen lite mer intressant. Vakna, träna, äta och sova blir, tro't eller ej, lite långtråkigt efter ett tag. Vi funderade ut saker som skulle stimulera våran rutin. Jag vet inte vem det var som kläckte ur sig iden om skydiving. Tror nästan att vi tänkte den samtidigt. Amy kollade snabbt upp vart flygplatserna var lokaliserade och vart det var billigast. Som college studenter så har vi ju inte en hel förmögenhet att spendera... Som tur var så var det billigast alldeles närmast oss! Vi skulle bara behöva åka en 35 miles iväg. Det var då vi började planera.

Och som det oftast går när man planerar något, så genomför man det. Så är det med oss iallafall. Och vi hade ju berättat för folk att vi skulle, och då kan vi ju inte banga ur heller.

Lördag den 5 Juli bar det iväg mot Pegasus Air Sport Center i Chickasha. Vi lämnade Norman klockan 7 på morgonen.

8.00: lektionen började. Vi lärde oss om flygplanssäkerhet. de olika delarna på fallskärmen och hur de fungerar. Inne i lektionssalen tränade vi på hur vi skulle genomföra själva uthoppet från planet.

12.00: Lunch. Bar iväg in till lilla Chickasha för lunch på Dairy Queen.

1.00: lektionen fortsätter. Vi lär oss landingstekniken PLF (Parachute Landing Fall) och tränade den genom att hoppa ner på en matta från olika höjder. Sen tränade vi på hur man styr fallskärmen och vart alla hantag sitter och hur och vad vi ska göra när och utifall något händer. Efter det var det lite mer uthoppsteknik och vi gick igenom vilken bana vi skulle ta för att landa så nära landningspunkten som möjligt.

4.00: test

Alla klarade sig. Vi tog med iver på oss de snygga dräkterna och kängor. Men sen fick vi vänta och vänta.. Vindarna var inte riktigt på våran sida. Det blåste för hårt och det var inte säkert nog för att skicka ut oss i luften. Vi gav nästan upp. MEN klockan 8.00 så hade det äntligen lugnat ner sig och vi kunde ta på oss fallskärmar, hjälmar, och radioapparat. Nu var det äntligen dags!

De säkerhetskontrollerade våra fallskärmar tre gånger innan vi gick ombord. Vi åkte upp 3 hoppare per flyg, en jumpmaster och piloten förstås.

Jag var lättast i våran load, så jag fick gå på först, sitta längs in och hoppa sist. Det var trångt och jag trodde jag skulle drabbas av extrem klaustrofobi, men det var så vackert och overkligt när jag kikade ut genom fönstren så det var inga problem. Våran jumpmaster var den som gav oss order om när vi kunde gå ut på vingen, när vi skulle hoppa och han kontrollerade så att allting fungerade med fallskärmen.

Eftersom vi hoppade ett så kallat static line jump, så var våran fallskärm connected till planet via en lina. När vi hoppade så öppnades fallskärmen så fort linan var sträckt, så vi behövde inte öppna den själva.

När båda innan mej hade hoppat så var det min tur. Jag satt närmast dörren och kikade ut när vi gjorde en loop runt i luften för att komma tillbaka till våran drop zone. Dörren var öppen och det var extremt overkligt att se landet 1 km under mej utan ett fönster emellan! Min tur kom, och jag gick ut på fotstödet och höll tag i vingen. Tittade på jumpmastern, som sa Go! jag tvekade en sekund. Tittade igen och han sa GO! och jag släppte taget.

1000
2000
3000
4000
Check canopy

Helt plötsligt hängde jag där i luften med en fallskärm över huvudet. Linorna till ryggsäcken hade snurrat ihop sig, så jag snurrade ut dom precis som vi lärt oss. Greppade tag i styrlinorna och började min resa!

Det var obeskrivligt underbart att hänga däruppe i det blå. Jag hade Matt med mej på radion som berättade om jag skulle styra till höger eller vänster. Jag svirvlade runt i luften och njöt av varenda sekund.

"You're just there in that moment, in that place and time."

Jag åkte i den bana som vi tränat på tidigare och när jag kom neråt mot marken såg jag Matt stå där med radion i handen. När jag var 100 meter över marken sa han: arms up! Vilket betyder att vi ökar farten. Marken närmade sig ruskigt fort och jag fick en ny order: flare! Då drar man ner handtagen ända ner tills det tar stopp för då stannar fallskärmen. Fötterna landade på marken. Jag försökte klara en stående landing och det var nära, men min avståndsbedömning till marken är ingen höjdare och jag var närmre än jag trodde. Så jag utnyttjade mina kunskaper i PLF och gjorde en snygg landning. Amy gjorde sin på baken, men det var en rätt snygg landning det också!

Efteråt så samlade jag ihop fallskärmen och traskade in mot flygplatsen. Allt hade gått väl. Jag var i en euforia av känslor och kände en sån extrem happiness. Det som jag har drömt om så länge, har jag nu gjort. Har överkommit en rädsla och känner nu att jag kan göra det som jag verkligen vill. Känner mej starkare med ett dumt leende på läpparna. Det har setat där ända sen jag landade.

en grön vägg

Målar väggen grön.
Eller faktiskt, målar två väggar gröna.
Köpte en hel bunke färg häromdagen och nu är det full fart på måleriet i mitt nya rum. Tänkte att jag skulle rolla först, men det blev så vackert med penseldragsmönser på väggen. Och ojämn färgfördelning. En vägg med karaktär.

Den här väggen (väggarna) finner man i vårat lilla hus som vi ska flytta in till. Jag och Amy flyttar in till hennes kompis Annas hus. Mitt lilla rum är väl cirka 12 kvadratmeter. Känns yttepytte, men det är lagom stort. Jag har ju inte så himla mycket saker och inte tar jag alltför stor plats heller.

Lägger in lite bilder sen när allt är färdigmålat.

snabb uppdatering

har borjat min Juni kurs nu. Ar inne pa andra veckan. Den ar inte sa hemsk som jag trodde att den skulle vara, mycket jobb, men det ar ju inte sa att jag har sa himla mycket annat att gora forutom att trana, ata och sova. Aven om jag garna kunde sova lite langre pa morgon istallet for att ga till skolan.....

Traningen gar bra, kor pa for fullt. Ingen rast har inte. Men jag har faktiskt en "vilo"-vecka den har veckan. For vi avslutade en cycle, vilar en vecka och sa paborjas nasta traningscycle, och sen sa ska det bli toppning for SM. Vet inte riktigt hur min kropp kommer fungera med jetlag och allt, men det ar en senare fraga. Far val forsoka halla i mej en massa koppar av kaffe (och nej, kaffe ar fortfarande ingen favorit, men om man maste halla sig hyper med kaffein sa maste man ju...)

Jag och Amy planerar ett aventyr har i framtiden, vi far se hur det slutar, men forhoppningsvis ska vi fa ihop vara planer och hitta en helg! Mer om det framover.

lararen tillbaka, och klassen fortsatter... 5 min, ar iallafall battre an inga alls.

slut pa en kurs- borjan pa en ny

Sista riktiga dagen av den har kursen...

Lite sorgligt maste jag saga for det har varit valdigt intressant att lara sig om flash, och leka i photoshop. Sen att jag inte har nagon som helst talang for layouts och komma pa coola ads ar en annan femma... men nu vet jag, sa jag behover ju kanske inte forsoka ta mej in i reklamindustrin det forsta jag gor nar det ar dags att resa ut pa jobbmarknaden... men efter ett tag sa kanske jag kan ta mej in i den industrin, for den ar ju anda rolig.
Jag skulle inte ha nagra som helst problem om nagra designer gav mej en slutprodukt som dom vill se, och jag skapar den i flash. Det vore hemskt kul faktiskt.

Men som sagt, jag ar riktigt dalig pa att komma pa bra reklamideer... jamforelse med alla andra, men dom har ju iochforsej haft forkursen, intro och layout och sant... Men jag tycker jag klarade mej ganska bra iallfall. Kanske inte far mitt efterlangtade A, och sabbar mitt GPA, men sa far det vara da. Jag har haft ruskigt kul och lart mej hur mycket som helst! Kan till och med skapa en animation i flash utan hjalp. :) mycket stimulerande.

Imorgon ar det sista dagen och vi har en final och en utvardering. Sen sa ar det TVA dagar lov igen! TVA!!! gah. don't get me wrong, jag ar valdigt glad att jag iallfall far vila pa helgen.

Pa mandag borjar min Writing for PR kurs. Den verkar extremt och valdigt serios. Puh.. jag ar lite nervos faktiskt, men det ska bli intressant.. det ar ju nagot i det stuket jag vill gora sen nar jag blir stor och ska soka jobb....

Nu ska jag dra till traningshallen. Sen ska jag spendera resten av dagen med att forsoka komma pa nagot att gora. Friidrottarna akte ju till Regionals igar, sa det ar sa hemskt tomt hemma i lagenheten. Trakigt nar man inte har nagon att prata med som man ar van vid!

Skola i maj...

Jag trodde jag skulle vara extremt deprimerad och önska jag var någon annanstans... jag menar, det infiltrerar ju så dramatiskt på mitt sommarlov! Ett sommarlov som jag har haft de senaste .....*tänker* .... 16 (tror jag det är) åren. Aldrig tagit en sommarkurs, alltid haft lov...

Som tur är så har jag en extremt spännande och intressant kurs! Interactive advertisement. Låter rätt häftigt, och det är roligare för varje dag som går!
De första två timmarna av lektionen så jobbar vi med flash 3.0 och lär oss det lite granna. De sista två timmarna så konstruerar vi en kampanj för Segway Human Transporter. Ett fordon som går mot riktningen "grönt tänkande" och alternativa fordon.

Inte för att göra reklam, men här är deras hemsida: www.segway.com

I flash så har jag i flash konstruerat en replika av den vänstra slideshowen som ni ser där och håller jusdt nu på att konstrura en replika av den högra bilden med länkarna på! Jättehäftigt! Vi följer visserligen tutorials, men jag lyckades komma på hur man konstruerar knappar (de på den högra bilden som ändrar färg om man rör med pekaren över dom), och imorgon så ska jag länka till en sida från de knapparna som jag gjorde idag.
Det är jätteroligt att jobba med det, och de två första timmarna av dagen bara flyger iväg. Är väldigt frustrerande ibland men ju mer man lär sig desto roligare är det. Flash 3.0 är för mej en extrem utmaning, en som jag gärna rusar in i.

I våran kampanj så har vi hittills intervjuat folk med en survey, och så skrivit en kort uppsats om hir vi tycker grönt tänkande, Segway och biologiska kretslopp hänger samman. Ska bli spännande att se vad vi ska göra där sen. Jag har ju aldrig haft en advertising kurs förut.. så jag känner mej som en nybörjare bland alla andra som har haft alla möjliga kurser och kan allting redan... Men också den här delen är utmanande och jag har hittills haft 3 intressanta dagar och lärt mej nästan mer än vad jag gjort på en hel termin i övriga kurser.

En kurs i maj var inte så dumt trots allt.. iallafall inte den här!

Autobio- class notes

what to keep in mind when editing papers:

Is the writer connecting with the reader?

Does it sound significant? Insight to the writer?

Does the paper deliver the promise it made in the beginning?

Emotional appeal?

Variety of expression; how readable and interesting is it?

How is the paper developed, does it flow right?

(What can motivate the reader to read it?)


Think about:
word chocie
picturesque
metaphor
imagery
stories

tävlingshelg och skola

Tävling igår....
Gick inte så bra som jag ville att det skulle göra, och dessutom fick jag stryk av iallafall 2 personer som jag borde ha vunnit över. Sista gången jag låter dom kasta längre mej...

Hade en av mina bättre serier någonsin dock (om jag inte har helt fel). Fyra kast över 54 meter (och tekniskt så var dom inte mycket att hurra för). Ett kast på 50 eller nåt sånt (vet inte vad jag lyckades göra...) och så hade jag ett kast på 56+, men tyvärr så var det, precis som mina bra kast den förra tävlingen, ÖVERTRAMP!
Men det är iallafall på väg. Hade lite bättre timing i kasten den här helgen. Förhoppningsvis så kan jag få skjuts med de andra som tävlar unattached till Arkansas på Fredag och kasta igen! Vore inte bara roligt, men inspirerande. Jag vill tävla mest hela tiden, eftersom jag känner att det är på G... massa slipning bara så kan det nog blir bra :)

Annars så känner jag mej ganska så stark nu! Kom precis hem från gymmet, och jag gjorde en 2:a på 70 kg i bänkpress (så jag kan bänkpressa mej själv 2 gånger i rad nu!), och så tog jag en lätt 2:a på 100 kg i benböjen. Så det var en inspirerande dag!

Har läst klart alla böcker som jag måste läsa för den här terminen. Har bara ett manifesto kvar att skriva, lite editing på de ett par uppsatser och så är det bara finals kvar nästa vecka.
Jag skulle fira, men tyvärr så har jag ju lektion i Maj 5 timmar om dagen Mån-Fre.... Och så 3 timmar om dagen Mån-Tors. i Juni och Juli. Så plugga blir det ju till att göra... men det är ändå skönt att ha finals nästa vecka. Nya kurser ju!

When I grow up...

There have been a couple of "Beyond Sports Nights" where people from different professions come in and talk to us student-athletes (the ones who attend the event that is) about their careers and we get to ask whatever questions we have.
Unfortunately I missed out on the Public Relations night.... (bummer since that is my major and interest at the moment), but I went to the engineering, biological and social sciences night tonight.. Yeah I know, way off my area of interest. But they had free food, and Amy was going so I thought Id tag along. Must say it was suprisingly interesting.

Now I want to be a fireman. Or, more accurately, firewoman.

The event went on for one hour, and all that time I chatted with the firemen, and they made it sound super interesting and exciting. One of them told me it was a good job for people who never wanted to grow up because all of them were like big kids. WOW! He totally sold me on that one...
Another one of the guys told me that it was an adrenaline rush out of this world. He said a lot of athletes liked being firemen because the rush is like the most important competition times 10... 10! That's a big number. Being a fireman is a good job for an adrenaline junkie, which most of us athletes are. We have to be able to produce that adrenaline and work with it at the meets to perform better than in practice.
So yeah, totally sold....

I am going to call one day and ask if I can come on a visit and see what it is like (they told me to call and set up a day where I can experience the life of a fireman), so that's a plan. One of these days when I find time.
:)

we all know that my future job ideas change with days and moods and I always find something new that seems exciting, but it's good to have a number of options to fall back on if some of them don't work out, right?

Reality likes to abruptly slap you in the face

I don't know how to start this blog. It has been a weird day.
Everything started out so beautifully. I was loading up on Vitamin D biking to and from class and enjoyed the beaming sun while I was out reading, and getting a tan! (yeah, it's not all that much to brag about, but I could easily see the difference on my shoulder)
Life was a game the first half of the day. As if nothing bad ever could happen.

How abrupt reality always slaps you in the face...

I get a phone call in my lazy dazy state of being that totally shook my world upside down.
One of my friends, and fellow throwermate, was in a car accident. He was hit while on his bike.
I rush to the track (on my bike, very carefully) to find his bike on the road, his back pack and shoes. It looks like someone placed them there, like a perfect picture from a crime scene or something. I don't know, but it didn't look right. Nothing was right. He was taken to the hospital, and we couldn't do anything but wait. Wait to know how he's doing. I hate waiting.

Reality sure dawned on us. We are pretty helpless when it comes down to it. There is nothing we can do, except wait and transmit our thoughts to his mind, like telepathy. Im hoping that our good and smiley thoughts will be contageous and give him a big smile in his mind. :)

Life is pretty vulnerable, we better enjoy it when it's given to us.

[Oj! Det ar laskigt hur saker och ting hander... Precis samma stalle som jag cyklade in i en bil pa var det idag en olycka. Min kompis, och kastarpolare, blev pakord av en bil. Hans krock var bra mycket varre an min. Han flog av cykeln och blev kord till sjukhus medvetslos... enligt de senaste rapporten jag fick sa mar han ok. Han hade bra tur. Inga blodningar i hjarnan, och bara en fraktur i kindbenet och hjarnskakning. Men han ar vid medvetande och hans far ar utflugen hit sa han far ha sin familj hos sig. Just nu ser allting bra ut och jag hoppas verkligen att det stannar sa. Vi var radda och oroliga. Visste inte vad vi skulle tanka och kanna nar vi inte visste nagot. Det enda vi visste var att vi sag cykeln som lag pa vagen. Och hans vaska. Och hans skor. Och bilen som han blev pakord av hade en stor buckla. Och tjejen som korde satt pa marken och grat. Polisen ville inte ge ut nagon information. Vi anade saklart det varsta. Det var en stor utandning nar vi fick veta att han var vid medvetande igen och att hans hjarna ar hel och frisk. Forhoppnigsvis kommer han vara pa benen snart igen.]

after the collision...

poor bike... men den är fixad nu- tur man har en händig roomie

sammandrabbning med rörande fordon...

Frontalkrock, är det så det kallas? Nej, det låter alldeles för allvarligt och destruktivt. Krock kan man ju inte heller kalla det. Kollison tror jag mer är rätt ord. Idag kolliderade jag.

Jag har ju en gammal vana av att åka in i saker med min cykel. Cyklade ju rätt in i lyktstolpen på våran gata när jag var liten… det var nog snarare en krasch för den var rätt våldsam om jag minns det rätt.När jag tänker efter så har jag inte cyklat in i så många fler saker, tills idag…

To make a story short: jag cyklade rakt in i en åkande bil.

För hela historian, please read carefully:
Jag var på väg hem från friidrottshallen. Cyklade på en tvärgata, men stannade för att försäkra mej om att det var ok att korsa vägen som jag skulle ut på. Tittar till vänster: ett par bilar, höger:fritt, vänster: en bil som saktar ner och blinkar (vilket ger en klar indikation att han ska svänga in på den väg som jag kommer från), så jag hoppar på cykeln och börjar trampa, efter en meter så inser jag att bilen har ändrat sig och gasade på och körde rakt fram istället… jag var kanske 10 cm från bilen. Alldeles för sent. Jag kör framhjulet rakt in i sidan på bilen (runtikring bakdäckstrakten) och totalstannar (såklart). Kommer inte ihåg om jag ramlade eller inte, men jag är rätt säker på att jag satte ner fötterna på marken så gott som det gick och fångade upp cykeln. Bilen körde vidare och svängde två vägar ner, den hade visst tagit fel på sväng och inte sett sig om ordentligt innan den fortsatte köra rakt fram…

Jag mår bra. Var i smått chocktillstånd efteråt och istället för att gå tillbaka till idrottshallen bar jag skakandes cykeln hela vägen hem (framhjulet var smått demolerat). Efter 45 minuters liggandes på golvet var jag över chocken och leder och ben var i normalt tillstånd. Men ingenting är brutet, skrapat eller skadat för den delen.

Amy (min rummis) kom hemrusandes så fort hon kunde efter träningen och frågar konstant om jag är ok, och vi har setat i soffan i vardagsrummet de senaste 4 timmarna och bara pratat om allt och ingenting, så nu har jag lite mer distans till min kollision. Det låter läskigt, men det var ju inte så farligt egentligen…

Jag mår i alla fall bra och är inte skadad. Jag hoppas bara att bilen har ett stort märke i sig som det gör ont att laga, så de tänker sig för nästa gång de markerar att svänga och ångrar sig.

this is me, in crimson and cream

Today was my fourth track meet in crimson and cream colors. It was ok. I threw the weight 16.44, not as far as I wanted to but I was more consistent today than I've been before. So with this being a light week I think I at least have a chance of setting a new PR in Nebraska at the Big 12. I am happy they decided to take me with them to Conference, it is going to be fun!

Not super excited about all the assignments I have to finish up today and tomorrow though.. I had two papers due on Thursday and an essay-test Monday. We're leaving to Conference on Wednesday so I will have to turn in my papers on Tuesday... which gives me a crazy amount of work to do.

the dress of my dreams

In this picture is the dress of my dreams. It is ocean blue/green, and fits like glue! Next time I see it I am going to buy it.... not that I think I will ever use it (that's why I didn't buy it last time), but in case I might use it one day...at least I got a picture of it. I still think it is awesome.

princess-like ey?

page after page after page

I read the last 100 pages in Gladkov's Cement today.. Finally Im done with it, and Im happy about it because that was a boring book, it had some entertaining and interesting moments but they were few!

I also read 60 pages in Anne Orthwood's Bastard (history book about people in the colony of early Virginia...)... Way more boring than the other book... I still have to read the conclusion tomorrow (which is 3 pages long). I could read them tonight, but 60 in that book is just too many pags, I can't do 3 more....

Now I am going to grab a bowl of cereal and soymilk and watch Garfield The Movie... that's what I call quality time!

New PB and coats of arms

Saturday I threw a new PB in the weight throw! 16.69. Getting closer to that 17-line (not that we have one, we have 16 and 18, but anyways). Not only did I throw pretty good, I changed peoples lives! not really... or drastically.. but one of the girls thought it looked like a lot of fun when I was throwing, so she wanted to start throwing it too. Another couple of girls were also inspired by me tossing the weight. (Yeah, it wasn't really a high-class meet... or any top schools there... same kinda meet this coming Saturday)
BUT it is always nice to be a source of inspiration!

Today I drew my family's coats of arms. It was an assignment for my Autobiography class, and I enjoyed it. I put more time into drawing the coats of arms than I did my history paper... I got really into it, and actually made it mean something, and I am quite happy with the outcome. When I have a chance Ill try to scan it and put it up here.

Other than that I am a little concerned that I am still up. I have been going to bed at 11 p.m. close to every night, but right now I am to inspired and excited to even think about bed. Feels like I switched to art-mode. I want to create.

Another exciting thing is that my class is cancelled on Wednesday! I have all day to read (100 pages in one book, and 50 in another), sleep in, eat, and then practice. Quite exciting!

The Quick Campus Tour

The super quick tour of Norman Campus

I pass this area on the way to three of my classes
The College of Journalism (where I currently have no classes but will be stationed pretty much for the next two semesters)

OU Football Stadium

The Clock Tower

Library (still haven't visited... but I have to go there tomorrow to find a book I have to read this weekend!)

OU Spirit... Go Sooners!

first Saturday in February

”you get out a lot more pound for pound and inch by inch on your throws than a lot of your colleagues” One of the officials referring to me, I guess, being relatively small and light compared to other weight throwers. I am working hard on it though, on both the strength and the weight. I do think that if I get an increase in strength the weight should come naturally.I am pretty pleased with the track meet, not so pleased I feel like I did good and can sleep well, but pleased enough not to be upset. AND I cant wait for the next one!I want to go out there again and throw the weight, and the shot. Because I know I have a lot more in me. Personal best, and a school record in the weight throw. Not bad. The shot put isn’t bad either. It is getting there. In the last two throws I got one piece together- my left leg. Too bad that I didn’t really know what to do when I got it down that early… it came as a what it seemed like a shock to me… I am understanding it more and more, and keep on working on it this week. I think I will get it pretty soon, and be able to push the ball out there. So it’s exciting. Felt good to compete again. An adrenaline rush every now and then is always good.

Other than that the day was great. Long day at the track made me tired so I couldn’t really hang out for as long as I would have liked, but the evening was still nice. Had dinner at one of the coach’s house. Played some Wii and Rockband! I rock the drums! (at least when the setting is on easy). Rock band is so much fun. It almost feels like you have your own band rocking out, and you can always pretend you actually could play. Very stimulating.

I got a cookie today (which I have been wanting for 2 weeks now) and cheesecake (also been talking about that for a couple of weeks…). So my cravings have been stilled. I am now officially happy.

SNOW!

Yes, thats right! It was snowing yesterday!

I was not too excited in the morning when I had to bike to my 9 a.m. class and it was hailing... I tried to hide my head as much as I could in the jacket, but it still hurt when the balls of ice hit my face...

Crazy is when I got out of class. It was a white blanket outside. Snow!

Can't even describe how excited I was. So long since I had real snow this close to me. Today when I woke up it was warm and now all the snow is gone... but I made a snow angel on my way to class this morning! I got super snowy and wet, but it was worth it. I had a blast. (easily entertained...)

Yesterday it was so much ice everywhere the cars had problems driving up the hill, and down the hill... it was quite amusing to watch while we (me and Amy) were sliding our bikes on the sidewalk.

Now, everything is back to normal. BUT it was winter for some hours, and I got to experience it. Now I know, I made the right choice in coming here... I take the snow as a sign. =)

The prettiest snow angel of the year

Breakfast!

The clubhouse (the apartment office), served us breakfast this morning, for whoever wanted some. I walked down there to eat a little, because breakfast is always good for you, or so I thought. This one was good, but it wasn't too good for me... It is a striking difference in what would be served as breakfast over here and in Sweden.
When I think breakfast I think youghurt (you know those small ones), any kind of bread (dark, white, loafs) with a slice of cheese or ham. A cup of orange/apple juice, and some fruits.

The fruits were there when I walked into the clubhouse this morning, but that was the only thing familiar at a breakfast table. There were mini-muffins in different flavors. Glaced doughnuts. sliced short cake, and Capri Sun juices (made from concentrate).

And we wonder why people gain weight when they come to America...

below 0 (30)

This is how cold it could be in Oklahoma during the winter... this is how cold it was last week...

When one take so many words in, there must also be an output

The other day I was writing here thinking that now when I have so much reading to do I will not have time to do any blogging, at all! It now seems to be the exact opposite. I have more time, and a greater need to blog. One can only do so much reading at a time before the brain is fried. I have decided to be smart about studying this semester, which includes not to pile everything up and read hundreds of pages at once, but rather in small sections.

It does not only give me more quality study time, but more motivation to actually do it. I know I only have to read hundred pages in the course of on entire day! 20 pages now, 20 later. The readings actually become quite interesting when you can grasp the essential and understand what it is all about, instead of just plowing through.

No matter how intelligently I am looking at this reading/studying I will still always sigh the minutes before I take up a book when I know I do it because I HAVE to... It is impossible for me to trick myself and pretend I am the one WANTING to read all these books.. I am just too smart for that.

No, it is not a building block competition... it is the book pile of the semester (minus three of the books)

EM på radio

Handboll, äntligen! Som jag saknat det. Tyvärr så har jag inte hittat någon web-tv som direktsänder handbolls EM, men som tur är finns ju Sveriges Radio. Lyssna på handboll är ju inet lika roligt, men i brist på annat så är det perfekt!

Igår så var jag och bowlade. Vi bowlade typ 9 serier... det var lite upp och ner, men allt som allt så gick det bra, vann igen! OCH jag lyckades med att få en kalkon, ni vet tre strikes i rad, två gånger. I olika serier tyvärr. Men båda gångerna gick jag min kalkon i tioende och sista rutan! Lite häftigt. Hade ju varit roligt att öppna upp med tre strikes i rad så man har en grund att bygga på, men jag räddade ju min poäng lite iallafall :)

Dumt med kyla utan snö!

Jaså, det är så här det känns när det är kallt!
Jag som trodde att det var kallt när det var runt 5-10 grader varmt och blåste. Men det är ju ingenting mot det här. Var inte över 0 grader häromdagen. Inte en enda gång på dan. Is på vattenpölarna. Jag cyklandes- ISKALL!
Frusen. Inte bara kall, utan frusen.
Tinade när jag kom in i klassrummet. Kände hur allt blev varmare och jag sakta men säkert smälte. Blodet började forsa i ådrorna igen, nästan lite för fort. Blev jättevarm helt plötsligt. Men efter avtagande av 2 tröjor så blev det bättre.
Sen dags att stiga ut i kylan och cykla vidare, ja, jag lånar Amy's cykel. Ska skaffa en egen rätt snart, så fort jag kommer iväg till affären.

Tydligen ska det bli kallare nästa vecka. KALLARE!!?? Hur ska det gå? Jag förstår inte att jag faktiskt överlevde vintrarna i Sverige när dom var kalla. Jag kommer ihåg hur vi cyklade nerför Falu-backen i vad-hög snö och 20 minusgrader...
Oförståeligt, hur kan man så lätt anpassa sig till värme och förglömma allt som har med kyla att göra?
Men jag hoppas allefall att det snöar nu.. när det ska bli kallare. Det är ju liksom ingen mening med att vara kallt om det inte ska snöa! Onödigt!

Annars så hann jag med att åka skridskor i ishallen innan skolan började, och bowlade ett par gånger. Senaste gången gick bäst då jag hade alla tre serier över 130 poäng, bästa på 152, vilket jag faktiskt måste säga är godkänt.

Nu när skolan har börjat är jag upptagen! Har allt som allt ungefär 16 noveller att läsa den här terminen. Den kortaste är ungefär 200 sidor, den längsta 800... och så ungefär 6 faktaböcker, alltså mer eller mindre läroböcker. Och alla dom ska jag hinna läsa, ta till mej, och analysera den här terminen... där får man för att man väljer rysk literature, amerikans historia, antropologi (människor och kultur) och autobiographical writing...

Så på grund av all läsning som jag måste göra, känns det smått hopplöst att uppdatera en blogg... men i pauserna då och då ska jag nog hinna plita ner några ord. Måste ju rensa huvudet på något sätt!

fainting and hologram band-aids

Yesterday felt like a long day. Not only that I had to sign my life away on 500 different pieces of paper (Ok, slight exaggeration, but it took 1 hour to finish the package I got. I am pretty good at signing my name by now.), but I also had to take my physical. Has never been a big deal before. I go in there they check my eyes, blood pressure, and if my body seems normal. Over here its a different story, it was quite serious. It started out with the normal procedure- no problems.
The nurse was impressed my eyes were so good she asked me a couple of times if I really didn't have contacts in.

The bad part started when it came to them removing blood from my body. I sat down held my arm up and said to myself that I was going to do ok by breathing and not looking at either the needle or the blood. So I didn't. He pricked my right arm and it hardly hurt or made me feel sick. I had time to think wow, I did good this time, before he pricked me again. This time it hurt a wee bit more and I started to feel sick to my stomach. Well, I thought, at least I'm still sitting up and it wasn't really that bad.
The doctor unwraps my right arm,- you have good veins but I can't get any blood so let's try the left arm. Third time is a charm ey.
Sorry doc, but I couldn't really appreciate the comment at that time...
He pricks my left arm and now it hurts real bad. I'm guessing he taps me on blood because my ears start ringing, my blood pressure is sinking and I start rambling words in Swedish.. I realize it and tell the doc I'm about to faint.
He helps me stand up... then it's dark.
I wake up when blood rushes back to my head while laying on a chair. I open my eyes but still the ringing in my ear and the blurr so I close them again and go back to the black quiet resting space I've been occupying to get away from the unconfortable experience. After a cup of water and sitting up I wake up and continue my way to chest x-ray.

After that the nurse comes to get me:
- Do you want the meningitis vaccination today or another day?
-I might as well take it today. Already fainted once why not twice?
-Poor you, I promise I will do it quick and without any faintings.

2 sec. later

-oh, and have you been vaccinated for the flu this year?
-no....
-we might as well go ahead and do that at the same time...

[yay. I am so excited and can't wait to go with this nurse to have 2 needles stuck into me!]

When she comes back she has a gatorade for me to drink and some crackers I can snack on. I snack while she forces the shots way into my muscles... it wasn't that bad, but the flu shot hurt. I kept on drinking, snacking and breathing. She was doing her job really good, just like my dentist back home. I felt like a kid again... 23 year old kid. Even more so when she gave me silvery hologram band-aids with stars on...
-Not everyone gets these!

Didn't I feel special?!

New Years Eve

New Years Eve was a nice, but cold, night. I spent it in San Antonio, TX. It sucked being far away from both my Louisianan crew and family, and my Swedish, but it was nice to be together with some of the buddies from CAC I don't get to see that often.

San Antonio treated me great as always. We stayed at Rob's brother's house, and since I was the lady I got to sleep in a bed while the guys crashed on the floor...


While being there we didn't do too much. Just chilling and relaxing. Me and Rob did go to the driving range to hit some golfballs. First time ever for me! It was fun, but required some patience. I completely missed the ball the first 10 min, but after that I got the hang of it and it actually went pretty far out there... or 160 yards. I thought it was great until the kid right next to me hit his ball 250 yards... I need more practice!!

At midnight on New Years Eve we were all right by the Alamo stadium watching the fireworks downtown. It was a freezing night but we still enjoyed it. My winter jacket came in handy.

HAPPY NEW YEAR 2008!!!