Ett skratt förlänger livet-- jag kommer leva tills jag är 125, minst.

Jeff Dunham's tour Identity Crisis var alldeles fenomenalt rolig. Jag skrattade. Skrattade så att jag trodde jag skulle svimma. Skrattade så att Buck trodde jag höll på att kvävas. Skrattade så jag trodde magmusklerna skulle gå sönder. Och så skrattade jag lite till.
Och mot slutet visade han oss sin nya docka... Achmeds son! Halv pojke, halv skellett med en British accent. Bjöd på några skratt till.

Appropå ingenting så fastnade jag i regnet när jag cyklade idag... great.
Så här blöt blir man när det regnar i Oklahoma.