Ska man skratta eller gråta?

Fick ett mail från en elev häromdagen som fick mig att fundera på hur de egentligen tänker (dessa undergraduates...)
För det första hade hon stavat mitt namn fel... oförlåtligt (men hon har tur att jag är snäll) eftersom att jag faktiskt signerar varje mail med mitt namn-- rätt stavat.
För det andra så frågade hon varför hon bara hade fått 96 procent på sin blogg. Kommentaren sa ju 48 poäng av 50... "så det borde ju vara 98 procent."

...... så smarta är en del av mina elever. Vet inte om man ska skratta eller gråta... jag valde att skratta åt de extremt dåliga mattekunskaperna (kanske är lite elak ändå).